Call on me in my darkest hour
Now when love is all around me
I think heaven let you find me
If it matters to go
Call on me whenever you need me
Don't hold back, I never said it'd be easy
I can feel the wind is blowing
Blowing louder than before
But I never forget
Yes you know that I would never forget
I wanna turn back time and
Go back to the days
When there was no doubt in my mind
Baby do you believe me
Never said it'd be easy
Letting go of your heart
I wanna push rewind and
Go back to the days
When you were the best that I had
Baby do you believe me
Never said it'd be easy
Letting go of your heart
In my arms I can feel it comin'
Down this road, I'm always losing something
You're my California dreamin'
You're my ever-lasting love
Good old me, singing hallelujah
I find a way to make 'em pretty for ya'
I can feel the wind is changing
Changing faster than before
But I never forget
You should know that I would never forget
I wanna turn back time and
Go back to the days
When there was no doubt in my mind
Baby do you believe me
Never said it'd be easy
Letting go of your heart
I wanna push rewind and
Go back to the days
When you were the best that I had
Baby do you believe me
Never said it'd be easy
Letting go of your heart
Even though I tried
True days in your eyes
They don't ever lie
Hope I make it back in time
I know I'm asking for much
Oh, I can't deny
True days in your eyes
They don't ever lie
Hope I make it back in time
I know I'm asking for much
I know I'm asking for much
I wanna turn back time and
Go back to the days
When there was no doubt in my mind
Baby do you believe me
Never said it'd be easy
Letting go of your heart
I wanna push rewind and
Go back to the days
When you were the best that I had
Baby do you believe me
Never said it'd be easy
Letting go of you heart..

----------------------------------------------------
Hennes låt.
Låte spelas om och om igen medan tårarna rinner. När slutar det göra såhär ont?

Yes.

Natten var hemsk. Klart tårarna rann som en flod ner för mina kinder efter att jag spenderat dagen med att tänka på min vän och hennes begravning.

Kl 02.45 Satt jag på min sängkant, om och om igen torkade jag tårarna. Jag kände hur jag var påväg in i en panikattack så jag försökte andas lugnt och samla mig.

Lyckades jag? Nej.

Stunden jag började hyperventilera insåg jag att jag inte skulle klara att vara ensam. Klockan är nu 03:05. Jag fumlar ner för trappen med suddiga ögon från alla tårar och med andan i halsen.

03:55 Har mamma äntligen lyckats lugna ner mig och jag kan bege mig upp till mitt rum igen.

Väl uppe på mig rum känner jag det starka suget att dämpa smärtan som skriker åt mig på insidan.

Rakbladet it is. Jag har bra vattentätt plåster iallafall.

21år. 21 fucking år. Min vän blev bara 21år.
Någon av er om någon läser detta, kan mycket väl veta om henne. Veta om min vän.

Min underbara vän Julia.

Arbetsolycka. Ett gallergolv rasade därmed rasade min vän. Julia föll 5meter ner på ett transsportband- som var igång.
Hennes hår och arm fastnade i bandet och hon släpades flera meter innan bandet hann stoppas.

Jag har hört olika versioner om hur dom tog henne lös henne från bandet. Två versioner - liknande varandra. "Dom var tvungen att klippa lös henne." Och "Dom var tvungen att skära lös henne."

Jag vet inte vilket som stämmer,men det jag vet är att min vän dog.

Det är hennes begravning snart. Jag mår så jävla dåligt. Det känns inte verkligt. Hon är fortfarande hemma med sin underbara kille, myser i sin otroligt fina lägenhet. Hon måste vara där. Hon kan inte vara borta..

Jag kommer aldrig få se henne igen.
Jag kommer aldrig få höra hennes röst, hennes skratt.

Jag vet på riktigt inte vad fan jag ska göra. Mitt hjärta, min själ, och min hjärna skriker åt mig att ta hennes plats. Jag ber till gud, snälla ta mig istället. Hon förtjänar att leva, hon förtjänar det mer än mig. Snälla snälla låt mig ta hennes plats!!!!!!

Vila i frid underbara fina vän <3

Okej. Where to start.

Denna blogg skapade jag INTE i syfte att andra ska läsa den. Inte i det syftet att få följare och skriva till folket.

Jag skapar den helt enkelt för mig själv. Sedan om folk vill ta del av det så sure.

Jag lider av grov depression, självmordstankar och planer. Jag har även ett rätt så grovt självskadebeteende.
Mina lår är helt förstörda såväl som mina anklar. Jag skär inte mig själv för attention.
Jag berättar inte det för attention.

Jag har haft en sådanhär blogg förr och fick kommentaren att jag inte alls lider av depression, att jag hittar på och att jag bara är en attentionhoe.

Så NEJ jag vill inte ha uppmärksamhet. Jag vill helt enkelt bara ha ett ställe att skriva av vad jag tänker och känner.

-Jamen skriv i dina anteckningar på mobilen.

Hade jag gjort om det inte fanns risken att andra människor som jag känner skulle råka se.

Ibland kommer jag kanske skriva på engelska. Ibland mer poetiskt. Ibland bara svära och skrika. Inte posta på hur länge som helst, ibland posta flera ggr på en dag. Jag vet inte. Det som kommer postas här är det som min hjärna väljer att spy ut.

Ok? Ok.