Om två dagar, tisdag, är det dags.
Då är det dags att begrava min vän.

11:00 börjar begravningen. Hela kyrkan kommer vara full. Hon var en sånn person som hade många vänner. Hon var så snäll och omtyckt.

Begravning-gravsättning-minnesstund.

Kommer självklart gå på alla 3. Kommer självklart gråta floder.

Ärligt har jag sånn brutal ångest över det då jag vet hur otroligt jobbigt och smärtfullt det kommer vara. Att se den vita kistan och veta att ens underbara vän ligger där i. Fridfull men död. Död.

Det ordet ekar i mitt huvud och har gjort det över 2 veckor nu. Igår var det 2 veckor sen hon dog. Känns fortfarande som att det var igår.

Och att se hennes kista sänkas ner i jorden. Veta att hon kommer ligga där, aldrig kunna uppfylla sina drömmar. Aldrig kunna bilda familj, få barn, barnbarn. Istället för att gifta sig i kyrkan med en fin vit fluffig klänning, lycklig, så kommer hon få ligga i en hård vit kista, död.

Hon kommer aldrig få bli gammal, och kommer stanna i sin unga ålder. Hon kommer förbli 21år. Min älskade vän kommer aldrig få uppleva livet som just hade börjat.

Hon hade just börja leva sitt liv, allting gick bra tills allt ändrades på mindre än 1min. Inom några sekunder var hennes liv över.

Jag sa till alla att jag tror att hon var borta redan stunden hennes kropp landade på bandet.

"Dom skickade inte vidare henne till sjukhus ifall hon var borta redan där."

Min känsla står fast vid att min vän lämnade sin kropp där och då.

Hon blev hjärndöd stunden hon landade vilket jag fick reda på igår. Hon lämnade stunden hon landade.

I'm destroyed.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Sluta vara så överdramatisk, du är inte ens självmordsbenägen. Du sabbar bara för dom som faktiskt är det." Det var en kommentar jag fick av en okänd människa när jag berättade att jag ville dö. Så var det folk som sa att jag skulle testa droger...

När jag inte är super nere och fullständigt självmordsbenägen och jag inte sitter med rakbladet i handen, händer det ibland att jag har lite energi och att jag faktiskt känner mig kreativ så älskar jag att pyssla/rita/fota/skriva/göra mina egna saker...

Jag är så jävla slut. Sjuk jävel på instagram (min privata) som börja betee sig som ett riktigt svin vilket resulterade i att jag blockade honom. Jääävlar vilken shitstorm som vänte mig. Tog ca 5min så regnade anmälningarna in, hela min instagram fuc...

Jag brukade spara alla mina selfharm bilder på min mobil men det blev för "farligt" då min mamma använder min mobil rätt ofta av olika anledningar. (inte för att snoka på mig men mest för att snoka på andra via min facebook, eller ringa samtal om hen...

Jag... vet inte. Mina känslor har verkligen gått upp och ner och in och ut. När någonting hemskt händer och man känner hur hela ens kropp skriker i smärta. Så ser man hur människor som inte är inblandad fortsätter med sin dag som att ingenting ha...